Ibland så blir snackisarna inte riktigt det man önskar att de ska vara. Särskild när man själv eller någon av de närmaste är orsaken till dessa snackisar. Och då den tidigare nämnda snackisen inte heller är till ens egen fördel.
Idag blev det en gräsbrand och brandkårsutryckning, i Ljungaverk. Orsakad av sonens moped. Den brann helt enkelt upp när han och kusinen tog ut den på den första färden sedan inköp för ett par månader sedan. En alldeles lagom liten landsortssnackis alltså. Ja, tidningen skrev ett par rader på webben också. Och man vet aldrig, kanske blir det en notis i pappersupplagan imorgon. Då kan det ju snackas ytterligare lite mer.
Jag kan tänka mig sonens känslor när moppen, en hjälm och en jacka, samt delar av Ljungaparken stod i lågor. Men de två mopedisterna var iaf vettiga nog att tillkalla brandkår, som fick släcka eländet. Alla surt förvärvade slantar från förra sommarens plantsättning gick också upp i rök. Orsak? Troligen en läckande förgasare.
Det var den moppen… Och den hann vara försäkrad och trafikregistrerad i cirka fyra timmar, innan det var dags att registrera av fordonet igen. Rekord?
© Anna Gullmark 
06 05 2011 at 09:21
>Informationssamhället går framåt! När sonens mormor i den här historien släckte min, eller rättare sagt min morfars brinnande motorcykel med varmt diskvatten, så renderade det hela inte ens i en snackis. Möjligen om hela ladugården brunnit ner kanske det snackats lite och kanske hade det blivit en halv spalt i tidningen. Motorcykeln startades så fort den torkat och tog självklart fyr igen nedanför järnvägen och brann tills den slocknade själv. Orsak? Definitivt en läckande förgasare. Beklagar sorgen…
07 05 2011 at 10:43
>Det rätade ju ut en del frågetecken. Jag undrade nämligen om någon annan lyckats med samma konststycke som grabbarna – dvs att totalt elda upp en moppe, på det sättet. Och så visar det sig att det där med moped-eldande helt enkelt ligger i släkten! Synd att du historia inte berättades för dem innan de drog iväg till Ljunga.